glitterkraft

Det här med att ha en bipolär diagnos. Det är en fördel, som jag har skrivit i tidigare inlägg, som du hittar här. Men det är också en stor nackdel, inte minst i det sociala livet. Jag försöker så gott jag kan att fokusera på de positiva men ibland räcker inte det till och tårarna sprutar och jag darrar av ångest.

Idag slog det mig hur många som har lämnat mitt liv på grund av min diagnos. Glidit ifrån, tagit avstånd, slutat svara eller rent ut sagt att dom inte vill umgås med mig längre. Det skämmer mig både hur jag har blivit behandlad på grund av bipolariteten men också hur mycket skada den har orsakat mig och dom runt om kring mig. Det gör ont i mig när jag tänker på hur mycket tårar, ilska, frustration och oro jag har skapat sen jag var tonåring. Även en rädsla över att människor jag älskar inte orkar med mig länge och tar avstånd. Det är något jag inte mår bra av att tänka på och därför undviker jag tanken i största möjliga mån.

När jag slås av dom här tankarna får jag även en värme i mitt bröst. En värme till alla dom som har stått pall trots självmordsförsök, manier och djupa depressioner. En lycka över att det faktiskt finns människor runt mig som förblir även när det är snöstorm och dålig sikt. Jag fylls verkligen av kärlek till dom som stöttar, peppar, pushar och hejar. Ni är verkligen guld värda för mig, familj som vän!