Flygrädsla?

Hej mina kära!

Jag har varit på vift hela dagen, solat lite solarium innan Thailand, mest för att inte bränna mig. Gått på stan, inhandlat lite badkläder och faktiskt varit på systemet och handlat vin. Har även hunnit med att handla mat. Nu står lasagnen i ugnen och jag sippar på ett glas vitt. Senare ikväll kommer Fanny förbi och vi ska väl bara mysa, ta igen det vi har missat och prata lite till.

Något ni inte vet är ju att jag åker på semester till Thailand om lite mindre än två veckor. Jag längtar så otroligt mycket och det ska bli så skönt att känna sanden mellan tårna, se håret bli ljusare och huden brunare. Sippa på en drink och bara hoppa i havet när det blir för varmt i solen. Så underbart. Det ända jag är nervös över är flygresan, jag har ju äldre jag blivit, blivit mer och mer flygrädd. Jag känner att jag tappar kontrollen, känner svetten i armhålorna och känner mig instängd och rörelsehindrad. Kanske låter töntigt för vissa men jag får en klump i magen av att behöva sitta på ett plan i över 10 timmar. Usch, nä jag får vara väl förberedd med massa olika ångest-övningar och mindfullness. Jag vet ju att jag klarar det, har flugit tusen gånger tidigare, dock är det här första gången jag flyger långt. Det sitter ju egentligen bara i huvudet. Det är bara att ta tag i rädslan vara livrädd och försöka hantera rädslan utan att få en ångestattack. Intalar mig själv gång på gång att det kommer gå bra. Det måste gå bra!

Linnea Karlsen♥

Min vardag | | En kommentar |

#månszelmerlöw

Hej Måns!

Du är en vit man i överklassen, du är framgångsrik och väldigt talangfull på många plan. Du har vunnit tävlingar, rest runt i världen och fått se saker många människor inte ens kan föreställa sig. Men du? Varför tar du dig rätten att sätta på dig kolt, prova jojka på vidderna och prova på renskötsel. Du säger att det är superexotiskt och att det är kul att testa på. Som om det vore en lek, som om jag och mina med systrar och bröder är utbölingar och intressanta objekt att studera. När du utrycker dig som du gör, klär dig i vår högtidsdräkt och poserar glatt i kolt framför media förmedlar du ett budskap. Ett budskap som styrker alla fördomar som redan finns mot oss samer. Vi är extremt exotiska i våran folkdräkt men när det kommer till att faktiskt bedriva rennäring och leva på den är vi helt plötsligt inte ett dugg värda. Vi är inte någons objekt att studera eller utforska, då kan vi lika gärna flytta tillbaka tiden till Sameblod och rasbiologi. Vi är ett folk, en ursprungsbefolkning, en minoritet men framför allt är vi människor. Vi får kämpa för rätten att prata samiska och på grund av förtyck och diskriminering, som du understödjer kan jag inte mer än tio ord på samiska trots att jag är same på både mammas och pappas sida. Att inte våga säga emot när folk klappar en på axeln och säger ”Men jojka då om du nu är same” eller ”Vadå är du lapp, det syns inte”. Som om mitt ursprung måste stå skrivet i pannan bara för att jag inte är arisk. Jag är extremt trött på folk som dig Måns, som tycker att vi är underhållande, spännande, men när vi blir kallad för lapp i riksdagen och rennäringen tas upp i domstol. Då är vi plötsligt känsliga, lätt kränkta och mindre värda bara för att vi gör uppror, för att vi vill ha samma rättigheter som Sveriges befolkning i övrigt. Vi vill ha rätten till vårt eget språk, till våra egna traditioner, egna livsstil och framförallt rätten att vara människa.

Linnea Karlsen♥

Min vardag | diskriminering, förttryck, månszelmerlöw, rättattvaramänniska, same, sameblod | | 4 kommentarer |

Livsuppdatering

Hej på er mina kära!

Vad säger man long time no see? Jag har i alla fall saknat att blogga men har väl inte riktigt kommit till skott. Jag har mått bra och just nu känner jag mig bättre än var jag gjort på flera månader. Trots att jag nyss haft en hypomanisk period med otroligt lite sömn och massa konstiga handlingar. Som tur var gick det inte över i en depression utan jag fick stopp på det med hjälp av en natt på psykiatrin och ordentligt sovmedicin. Vad har hänt sen sist då?

Jag pluggar för fullt, engelska 6 och naturkunskap 2. Jag läser fortfarande på distans vilket passar utmärkt då jag nu också har en vikarietjänst hos Humana som personlig assistent, dels för att dryga ut studiemedlet men även för att komma ut och träffa lite människor och inte stirra in i datorn hela tiden. Jag trivs toppen hos min kund och även med mina kollegor. Det finns inte riktigt något i mitt liv att klaga på, om man söker med ficklampa hittar man såklart brister och saker som behöver förbättras men jag försöker att vidga ljusfacklan och titta på helheten istället. Se det positiva, se det jag faktiskt åstadkommit och att jag klarar av att bo själv i en lägenhet.

Jag minns så väl en gång jag var inskriven på psykiatriavdelningen på Sunderby Sjukhus, jag hade läkarsamtal och mådde riktigt risigt, åt dubbel så mycket mediciner som nu och det kunde inte gå en dag utan panikångestattack. Då sa en av överläkarna till mig att jag aldrig skulle kunna leva utanför en institution alltså, avdelning, behandlingshem, på gruppboenden eller stödboende. Kolla på mig nu, jag bor helt själv, gör allt vad ett hushåll kräver, tar mina mediciner som jag ska och betalar mina räkningar i tid. Jag skulle så himla gärna vilja träffa den läkaren igen och bara helt ärligt visa fingret åt hen.

Länge påverkades jag av den här läkarens ord, började tro på vad hen sa men samtidigt gav det mig en jävlaranamma att visa att hen hade fel. Och nu står jag här, med större planer för min framtid och ännu fler mål som jag vill uppfylla. Låt aldrig någon säga åt dig vad du klarar av och inte klarar av!

Kram!

Linnea Karlsen♥

Min vardag, Psykiskohälsa | | En kommentar |
Upp