Goda nyheter

Hej på er mina fina!

Jag har hunnit med en massa saker idag så nu sitter jag och återhämtar mig med en varm kopp kaffe. På morgonen var jag hos min psykolog. Och jag har goda nyheter att dela med mig, jag uppfyller inte längre kriterierna för Borderline/Emotionell instabil personlighetsstörning. Vilket känns hur bra som helst. Tack vare mediciner och DBT behandling har jag blivit friskare. Min psykolog som är expert på borderline säger att jag troligtvis har haft både borderline och bipolär typ två och inte att jag har blivit feldiagnostiserad. Min psykolog säger även att det är först det två senaste åren som bipolära diagnosen har blivit tydligare och därför kan dom ställa den diagnosen först nu. Jag har ju inte diagnosen på pappret ännu men jag, läkaren och min psykolog är alla överens om att det är bipolär typ två som jag har.

Tillbaka till det jag har gjort idag. Efter mitt samtal hos psykologen så åkte jag till Sunderby sjukhus för att lämna blodprover då jag under några dagar har haft ont upp mot leverkanten. Bara kolla för säkerhetsskull så det inte är någon inflammation på gång. Sen åkte jag till Storheden, en stor handlingsplats med massa olika butiker. Gick in på en av mataffärerna och handlade och sen till systemet för att köpa lite vin inför helgen. Efter några timmar i stan är jag äntligen hemma. Nu är det helg även för mig och jag ska passa på att njuta, hoppas ni också njuter av helgen. Glöm inte att ta hand om er själva och dom ni håller kär.

Linnea Karlsen♥

Min vardag, Psykiskohälsa | | Kommentera |

Läkarbesök och fel diagnos

Hej på er mina kära!

Igår var jag på läkarbesök på Närpsykiatrin allt gick jättebra och jag känner mig i trygga händer. Varför jag var på läkarbesöket var för att sammanfatta och gå igenom min utredning för bipolär. Så vad blev resultatet? Allt tyder nämligen på att jag har bipolär typ två. Men läkaren som är väldigt duktig vill inte ställa diagnosen på en gång utan hon vill dels invänta sina kollegors åsikter men även resonera kring mina hypomana tillstånd. Helst vill hon att jag ska gå in i et hypomaniskt tillstånd för att kunna ställa diagnosen. Att jag har depressioner och ibland djupa depressioner vet läkaren om då hon har träffat mig tidigare när jag har legat inlagd för just depression. Vi pratade även om vad en bipolär diagnos innebär, om medicinering och hur det känns att jag troligtvis har varit feldiagnostiserad sen jag fick diagnosen borderline.

En bipolär diagnos innebär att man i perioder blir manisk/ hypomanisk och att man i andra perioder går in i depressioner. Så kallade skov. Där i emellan är man på normal nivå. Det innebär också att det är en livslång sjukdom till skillnad från borderline där man kan bli ”fri” från borderline diagnosen, just därför vill inte läkaren ställa den diagnosen utan att resonera kring det först. Det är med andra ord ingen diagnos man ställer lättvindigt. Medicinering då? Jag står redan på mediciner som är stämningsstabiliserande och som är mot depression. Så min läkare ville inte ändra något i min medicinlista för att jag mår så bra som jag gör just nu. Hon vill inte leka med elden om man säger så. Tiden får helt enkelt utvisa om jag står på rätt mediciner eller ej. Att vara feldiagnostiserad känns för mig som en lättnad men visst känns det inte roligt på något sätt. Jag är lättad för att jag vet att bipolära personer kan sköta sitt liv och allt vad det innebär i mellan skoven och med rätt behandling och medicinering kan man i princip bli fri från skov. Medan en borderline diagnos är mer komplicerad. Man kan inte medicinera själva diagnosen utan bara följdsjukdomarna som kommer med. En person med borderline har ofta svårt att hantera vardagen, det sociala samspelet och sina impulser. Trots att bipolär är en tung sjukdom så känner jag mig lättad. Nu kan jag äntligen lägga ihop ett och ett och förstå varför jag i perioder känner mig så lycklig att jag vill spricka och varför jag i perioder vill ta livet av mig. Jag har äntligen funnit en förståelse, både för mig själv och min omgivning.

Linnea Karlsen

Psykiskohälsa | | Kommentera |

Måste tro att jag klarar det

Hej på er!

Hur mår ni och hur är det med er? Lämna gärna en kommentar. Idag tänkte jag uppdatera er om hur det faktiskt står till med mig. För tillfället mår jag väldigt bra. Jag har som sagt haft den bästa sommaren och det har hänt mycket spännande saker. Men hur mår jag då mitt i allt det lyckliga? För fösta gången på länge kan jag säga att jag mår bra. Mitt humör är relativt stabilt för att vara mig och jag kan se det ljusa i livet. Men mitt i allt det bra slås jag ständigt av tanken att jag snart kommer börja må sämre. Jag kanske inte kommer vara glad framöver. Jag vet ju av erfarenhet att mitt humör pendlar i längre perioder men att det även svänger under en dag. Jag kan inte tillåta mig själv att vara lycklig och leva i nuet och det är självklart något jag måste jobba på. Jag vill inte gå runt och vara rädd för att jag kommer komma in i en depressiv period. Jag vill tillåta mig själv att vara lycklig och leva i nuet. Jag tror jag alltid kommer behöva fajtas med mina katastroftankar men förhoppningsvis lär jag mig med tiden att hantera dem. Jag försöker påminna mig själv om allt jag har lärt mig på DBT behandlingen. För det är så hjälpsamt.

Jag har gått mina två år i färdighetsträningen, så jag anses vara ”färdigbehandlad”. Men jag har kvar min individuella terapi och hos henne kommer jag gå i alla fall fram till jul, sedan får vi ta ett nytt beslut. Det känns läskigt att gå tillbaka till vardagen utan att ha två timmar färdighetsträning varje måndag. Men jag måste tro att jag klarar det. Det är ju frisk jag vill bli och därför kan jag inte ge upp hoppet. Jag måste tro att det blir bra.

Linnea Karlsen ♥

Min vardag, Psykiskohälsa | | Kommentera |
Upp