Vad vore jag utan er?

Jag har många gånger skrivit om att jag mår dåligt. Jag har delat med mig av det mörkaste i mitt liv, så som självmordsförsök och självhat. Ni har följt med på min eviga resa mellan toppar och dalar. För det är det. Som många av er redan vet så har jag sjukdomen bipolär och det är en livslång sjukdom men toppar, normalläge och dalar. Man kan med rätt stöd från anhöriga och sjukvård i kombination med rätt medicin vara stabil och ligga på ett normalläge under långa perioder av sitt liv.

Men ni har också följt med under de gånger där livet har varit bra och vardagen stabil och många av er som läser har stötta mig, gett kärlek och omtanke. Vilken jag är tusen gånger tacksam för. Ert stöd gjorde att jag vågade dela med mig om min våldtäkt (läs de inlägget här) och vågade stå upp för andra som inte vågar. Tusen tack! Det är lätt när man mår dåligt att glömma bort det lilla i livet. Jag märker alltid på mig själv efter en depressiv period att det är länge sen jag tittat upp mot himlen. Jag går med huvudet böjt och tittar varken på andra eller omgivningen. Vilket är synd, för man missar så himla mycket. Det är då man missar de små sakerna som normal gör en på lite bättre humör. Så här följer en lista på små saker som gör mig på bättre humör.

❤      Morgonkaffet som får hjärnan att rulla igång. Känslan av hur värmen sprider sig i bröstet

❤       Höstlöven, alla oändligt fina färger.

❤       Den där extra teskeden av honung som jag tar när jag ska dricka te.

❤       Vetskapen om att det kommer en dag (kanske bättre) imorgon.

❤       Min vita stickade kofta som värmer gott.

❤       Min favoritserie.

❤       Att mamma gör så otroligt god mat.

❤       Alla stjärnklara kvällar.

❤       När luften är så där krispig och kylig.

❤       Den där stunden varje kväll när jag gör ”kropps scanning”. En mentalövning jag fick lära mig under min period i DBT.

❤       Att jag får möjligheten att gå i bipolärgruppen och lära mig mer om min sjukdom.

Inspiration, Min vardag, Psykiskohälsa | Psynligt, aldrigensam, bipolar, bipolär, höst, lista, läsare, löv, psykisk ohälsa, psykiskohälsa, psykisksjukdom, psynligt, tack | | 2 kommentarer |

Jag är bara människa

 
Att bli av med sitt jobb, tvingas flytta från sin lägenhet och flytta hem till föräldrarna på grund av sin psykiska sjukdom är inte så coolt. Psykisk sjukdom är inte coolt. Det motsatsen till härligt och instagram-vänligt. Att lägga ut bilder på dagar som spenderas liggandes, eller som spenderas stirrandes tomt framför sig. Det är inte roligt, inte gillar värt eller självklart att tumma upp. Men så är det för många, du känner garanterat någon även om du inte är medveten om det. Och så är det för mig i perioder. Att jag försvinner, lägger upp mindre peppiga bilder på instagram och att man kan se om man studerar bilden noga att leendet inte riktigt når ögonen. Men för någon som inte berörs av psykisk ohälsa (även om jag tvivlar på det) är detta uteblivna/mindre peppiga instagramflöde, blogguppdaterandet eller bristen på facebookstatusar helt oförståeligt. Visst alla kan ha en dålig dag, men det är ”bara” att ta sig i kragen. När jag får kommentaren att jag känner för mycket, inte anstränger mig eller att jag latar mig blir jag rent ut sagt skogstokig inombords. Det liksom kokar som en mörk häxbrygd som är redo att förtäras. Jag vill skrika, förklara, ruska om och ibland så till. Jag vet inte hur jag ska förklara depression, hypomani eller hur det är att må så dåligt att man inte vill finnas. Jag vet inte hur? Jag vill slita mig i håret för att jag saknar förklaring. Jag skulle kunna skriva en hel uppsatts om hur det känns mentalt och fysiskt, men att få någon utomstående att förstå? Jag tror att man som utomstående kan förstå till viss del, men har man aldrig haft en panikångestattack där man ligger på golvet och gråter av inre smärta så tror jag inte man helt kan förstå. Jag säger inte att vi som har psykisk sjukdom är speciella på något sett. Och du, vi behöver inte behandlas som om vi var en skabbräv eller en hund med rabies. Vi är inte annorlunda, vi är inte farliga, vi smittar inte, vi är inte oförmögna att arbeta eller gå skola, vi kan vara bra föräldrar, bra systrar och bröder och utomordentligt goda vänner. Så även om jag inte har ett instagram vänligt liv så är jag människa precis som hon med 35k följare.
Jag är bara en människa.
Min vardag, Psykiskohälsa | Psynligt, aldrigensam, bipolar, bipolär, psykisk ohälsa, psykiskohälsa, psykisksjukdom, psynligt, sjuk | | Kommentera |
Upp