C-vitamin och tårar

Hej mina kära!

Har befunit mig i Sverige i en vecka nu sen jag kom hem från Thailand. Kan inte annat än att säga att det var underbart och härligt i Thailand. Dit åker jag gärna fler gånger. Har fått en hel del färg på huden, några små fräknar och håret har blivit en aning ljusare. Jag har ätit gott, skrattat gott och lapat i mig sol och c-vitamin.

Men hur är det då med själen mitt i allt det underbara och härliga? Som några av er säkert vet så har jag tidigare mått toppenbra och jag har till och med varit en aning hypomanisk/manisk. Sista fyra dagarna i Thailand vände något blad i min bok, och istället för små fina rosa bokstäver blev det svarta kantiga bokstäver skrivna i desperation. Så ja, jag är inte på topp. Jag är sjukskriven nu, på heltid. Denna gång för att jag är deprimerad och för att nätterna äter upp mig. Om jag inte tar min sömnmedicin plus lugnande kan jag inte sova eller sover väldigt ytligt och vaknar flera gånger. Får ibland självmordstankar, även fast jag faktiskt inte vill ta livet av mig. Men dom tankarna kommer som inbjudna gäster på en fest som håller på att spåra ur. Vanligtvis hade jag krigat på till jag hade kraschat och troligtvis behövt bli inlagd. Men både jag och min psykolog bestämde att jag behöver en paus innan jag blir så dålig, deprimerad och inte kan hantera mina känslor. Så för att förhindra försämring så blev jag sjukskriven och dels för att jag inte klarar av att plugga just nu. Förhoppningsvis blir det inte värre än så här och jag klarar av att rida ut den här depressionen utan inläggning. Det är absolut inget fel att behöva slutenvård men för min del brukar det inte hjälpa speciellt mycket, ibland försämrar det mig och ibland får det mig att känna mig trygg till jag klarar av att vara hemma igen. Men i största mån försöker i alla fall jag undvika att vara inlagd.

Men dagarna går, tickar och jag försöker hålla mig något sysselsatt. Antingen via datorn, mobilen eller att faktiskt göra något med sinnena eller röra på mig fysiskt. Jag hoppas ändå att ni där ute har det bra och toppen. Kom ihåg att vara snäll mot andra men allra främst dig själv.

Linnea Karlsen♥

Psykiskohälsa | | En kommentar |

T H A I L A N D

Hej min kära!

Nu sitter jag här, resefeber utan dess like. Vet inte alls hur jag ska komma till ro för att kunna sova snart. Imorgon reser jag till Thailand och jag kan väl säga att jag har väntat och längtat i mer än tvåhundrasjuttio dagar. Och imorgon bär det äntligen av. Känns overkligt, surrealistiskt och otroligt spännande. Min första långflygning. Som ni vet skrev jag i mitt förra inlägg om min flygrädsla. Har gjort upp en handlingsplan med min psykolog så jag står redo ifall jag skulle känna minsta tillstymmelse till ångest. Vilket känns otroligt tryggt då jag som många andra blir rädd för att få panikångest och därför går man bara och väntar på attacken. Vilket i sig är en plåga.

Men nu ska jag äntligen iväg, jag landar i Phuket tidigt på morgonen på tisdag. Flygningen tar ungefär tio timmar men på grund av tidsskillnaden så landar jag på tisdag morgon. Det ska bli underbart, behöver jag säga mer? Kommer ha kameran i högsta hugg på resan så jag kan lova er lite bilder från andra sidan jorden när jag kommer hem. Kan inte garantera att jag hinner eller orkar uppdatera bloggen men följ mig gärna på min Instagram @glitterkraft där ska jag försöka lägga upp bilder både i min feed och på Instastory. Nu ska jag krypa ned i soffan, invänta tröttheten och bara vänta dom sista timmarna innan planet lyfter.

Ta hand om er, var snälla mot er själva och unna dig något fast du inte är på semester. Tills vi hörs igen hoppas jag ni har det tryggt och stor kram på alla er där ute!

Linnea Karlsen♥

Min vardag | | 2 kommentarer |
Upp