När tiden har sin gång

 
Hej på er!

Idag är det en glad och sprallig Linnea som sitter framför datorn, nästan lite barnsligt busig. Jag sitter och dricker min smoothie och pappa har precis hjälpt mig byta olja och oljefilter på min pärla. Pappa var också snäll och sulade om min bil till vinterdäck medan jag låg inne på sjukhuset. Tack pappa!

Klockan tio minuter över sex slog jag upp mina ögon och var klarvaken. Så jag en aning grusig i ögonen steg upp och drack mitt morgonkaffe tillsammans med mamma som också var vaken. Vid halv nio tiden åket alla utom J som fortfarande sov, in till stan och åt hotellfrukost, riktigt gott och mysigt. Jag inser som jag skriver att jag måste bli bättre på att fota min omgivning och vad jag gör. Idag ska vi i alla fall åka till mormor och morfar och äta lite köttsoppa förhoppningsvis är väl några kusiner där så man kan få pussa lite på dom. Eller ja dom flesta börjar bli så stora så pussar är inte så attraktivt längre. Det är på mina kusiner och gudbarn jag märker att jag börjar bli äldre, jag känner mig gammal. Det var ju nyss jag gungade dom gungan och bytte blöja på dom. Ja det är lustigt det där. När jag tittat tillbaka på mig själv för tre år sen, då var jag arton. Så liten jag var, så oerfaren och så mycket jag ännu inte upplevt. Och nu känns det som att jag upplevt allt och vet allt. Men om ytterligare tre år kommer jag säkert titta tillbaka på min tjugoettåriga jag och tänka ”så lite hon visste”. Men det är så det är, tiden har sin gång. Och det är väl så det ska vara?

Linnea Karlsen♥

Min vardag | | En kommentar |

Saknade vän

I somras tog en vän till mig livet av sig. Jag lärde känna henne på DBT – behandlingen jag gick på då. En väldigt blyg och försiktig tjej som inte sa så mycket. Men något hos henne fick mig att fastna för henne. Jag tog kontakt med henne på sociala medier och vi började genast läsa varandras bloggar, följa varan och kommentera inläggen vi skrev. Vi stöttade varan i våra psykiska åkommor. Sen bestämde hon för att avsluta sitt liv. Få slut på lidandet. Hennes val. Jag vill verkligen inte gå in på varför eller hur hon tog sitt liv. Det hör inte till saken. Jag önskar jag kunnat närvara på hennes begravning men då befann jag mig i Småland i full fart med jobb, vänner och fest.

När jag går tillbaka in på hennes gamla bloggadress får jag tårar i ögonen. Det hade kunnat vara jag. Jag vill verkligen hedra henne i detta inlägg, väljer bild med omsorg och väger mina ord noga. Jag är ledsen att du försvann från så mångas liv men jag vet att du mår bra nu, att alla dina ärr har läkt. Jag vet att du inte är ledsen längre, att du är på ett bättre ställe. Jag är även ledsen för att jag aldrig han ta den där fikan med dig eller lära känna dig så bra som jag önskat. Så det här inlägget är till dig, för att du var fantastisk, en glädjespridare och hade en kämpar glöd jag sällan stöter på. Din tid rann ut och du tog dina farväl.

Jag minns ditt sista meddelande till mig glasklart. ”Kämpa på, ge aldrig upp. Det blir bättre <3”

Jag låter resten vara osagt, men du är älskad och saknad av många fler än du tror.

Linnea Karlsen♥

Psykiskohälsa | | En kommentar |

Äntligen hemma

 
Hej på er!

Detta inlägg har en triggervarning!

Nu har jag spenderat ett dygn hemma, vilket känns skönt och läskigt. Skönt för att det är hemma, en trygg plats, egen säng och min familj. Läskigt för att jag är som skörast vid utskrivning, har i alla fall varit det de tidigare gångerna jag har legat inlagd på psykiatrin. Det är då som det flesta av mina självmordsförsök har ägt rum. Jag vet inte varför men det finns säkert en psykologisk förklaring. Men jag tänker bryta den trenden, inte låta impulserna styra utan vända andra kinden till. Vara stark och ta mig igenom det här. Jag vill aldrig igen utsätta mina nära och kära för ytterligare ett försök, man vet aldrig nästa gång kanske jag skulle ha lyckats. Jag kommer absolut inte göra ett försök till, jag vill leva, få det mesta ut av livet och leva länge.

För övrigt har jag fått två nya mediciner, var av en av dom ger riktigt obehagliga biverkningar. Jag tappar matlusten i perioder, mår illa, får kraftiga skakningar och förhöjd puls. Jag har idag varit i kontakt med psykiatrin och skötaren jag pratade med skulle rådgöra med en läkare och sedan återkoppla. Men den andra medicinen Litium är jag positiv till, bara dom ställer in rätt dos. Sen följer en period med täta provtagningar och kontroller för att Litium kan slå hårt på njurarna, för att kolla så Litium nivån håller sig på rätt plats. I övrigt har det inte hänt många knop. Jag är sjukskriven nu en period och tänker mest försöka ta hand om mig själv så jag kan komma tillbaka till skolan med full kraft. Hoppas ni mår bra och glöm inte att ta hand om varandra!

Linnea Karlsen♥

Psykiskohälsa | | En kommentar |
Upp