Årsresumé

Januari: Året började med blod, egen lägenhet och tårar. Jag landade precis i en händelse som var ett återkommande ångestmoment under hela året som jag fortfarande inte kan prata om då det inte är ett avslutat kapitel. Jag fick magkatarr för första gången och spydde blod, grät mig till söms många nätter i min första egna lägenhet. Ja samtidigt som det kändes så skönt att ett helvete var över var jag ett nervvrak och en lång väntan hade bara börjat.

Februari: Tog sista vaccinet inför en kommande resa och molnen kring mitt huvud började skingras litegrann. Jag fick ett extra jobb som personlig assistent samtidigt som jag pluggade på distans. Där trivdes jag superbra och min kund var en riktig trevlig person som var rolig att jobba med.

Mars: Jag, min familj och min extra familj satte oss på planet till Thailand där vi njöt byxorna av oss i värme och hav. Även där firade jag min tjugotvå års dag med en riktig konstig europeiskt inspirerad tårta och thailändsk öl för att kyla av sig. Efter semestern blev jag deprimerad igen och sjukskriven.

April: I april fick jag under min sjukskrivning min första riktiga maniska period. Jag sov fyra timmar under ca fyra dygn och det slutade med att jag rasade ihop på mitt köksgolv och bara grät av utmattning. Jag har bara minnesbilder från dom här dygnen vilket är lite obehagligt för jag vet inte riktigt vad jag har gjort. Att uppleva min första och förhoppningsvis min enda riktigt maniska period var både nyttigt och otroligt otäckt. Men med hjälp av en natt på psykiatrin och hög dos sömnmedicin vaknade jag morgonen efter självklart trött och slut men nästan som att allt bara var en obehaglig dröm.

Maj: Jag fick mitt första fasta jobb på flygplatsen där jag jobbade i café, bar och restaurang. Jag opererade även mitt navelbråck i Gällivare på sjukhuset och det gick väldigt bra. Sen hände det inte speciellt mycket, fokuserade på det nya jobbet och försökte lära mig alla nya rutiner. Jag tackade även nej till att åka ned till älskade High Chaparral på grund av det nya jobbet.

Juni & Juli: Sommaren kantades av sol, jobb och ännu mera jobb. Badade litegrann, myste i solen hos mamma och pappa. Främst låg fokus på jobb och dåliga sov rutiner på grund av jobbet. Då jag ofta började jobba tre på morgonen till halv ett på förmiddagen så jag var rätt slut när jag kom hem och orkade inte ut i solen och njuta av värmen.

Augusti: Under mitten av augusti började jag må dåligt igen och blev sjukskriven från jobbet. Jag spenderade dagarna med att kolla serier och bara försöka ta hand om mig själv så jag skulle börja må bättre. Jag började även få det riktigt ekonomiskt knivigt.

September: I början på september började ja må riktigt fysisk dåligt och jag hade mått dåligt i kroppen under någon vecka. Mamma blev sjuk och behövde opereras. Samma dag som hon blev utskriven tog jag rutin blodprover och då såg läkarna att jag låg på tok för högt i litiumnivå och jag behövde omedelbar vård för att jag under lång tid utvecklat litiumförgiftning. Så jag fick spendera några dagar på sjukhus. Väl hemma blev jag under sjukskrivningen av med mitt jobb på ett riktigt fult sätt. Och jag sa upp min lägenhet för att jag inte hade råd att bo kvar.

Oktober: Utan jobb, utan utbildning, hemmaboende hos mina föräldrar igen började jag söka mängder med jobb. Men fick inget napp. Bipolärgruppen som jag gick i på Närpsykiatrin var i full gång och var min trygga punkt. Jag började med Litarex som är precis som Litium fast knappt några biverkningar. Med ingen inkomst bestämde jag mig för att en gång för alla gå klart gymnasiet och jag drömde om att vidareutbilda mig.

November: Trots att hösten var tung lyckades jag hålla mig över vattenytan utan att falla ned i depression vilket visar på hur långt jag faktiskt kommit. Och det är så skönt! Jag började skola, kom tillbaka till rutiner vilket var så himla skönt. Min sömn blev avsevärt bättre och jag började känna mig ännu starkare i mig själv. När man presterar bra i skolan och får veta att det man gör lönar sig så blir jag så himla peppad och taggad och vill bara satsa hårdare. Jag avslutade även bipolärgruppen och idag har jag ingen kontakt med psykiatrin förutom sköterskorna och min läkare som jag träffar ibland.

December: December kom och jag mådde verkligen bra. Skolan rullade på, jag myste med nio hundvalpar och umgicks mycket med vänner och familj. Jag började sakna att blogga och nu vill jag satsa på den helhjärtat. Jag slets mellan olika utbildningar som jag vill börja till hösten och har fortfarande inte bestämt mig. Julen nalkades och jag myste och bara njöt av julledigt och umgicks med familj. Vi firade jul hos min moster med hela tjocka släkten. En nära släkting blev allvarligt sjuk och nu gäller det att stötta och finnas där för personen när hen går igenom det här. Jag avslutade året i Gävle med två kompisar och deras vänner. Sen när klockan var strax innan tolv började jag året med att halka och bryta handleden.

Året har varit riktigt tufft på många plan, många dalar och få toppar. Men jag försöker tänka positivt och blicka framåt, dra lärdom av allt som hänt och jag känner att jag går starkare ur det här året än vad jag skulle föreställa mig. Ett år kantat av lärdomar och en del läxor som verkligen har svidigt och som tar ett tag att reparera men nu är ett nytt år här och jag ser med förväntan på det nya året och vad det har att erbjuda.

Min vardag | | En kommentar |

Allt med fel hand

Hej på er kära ni!

Funderar på att komma tillbaka till bloggen då jag ofta saknar att skriva. Men om jag nu ska göra det vill jag göra det med kontinuitet och mer sammansatt. Hur ofta hade ni vilja läsa min blogg och vad vill ni läsa om? Ska jag fota mera, speciella ämnen som ni vill att jag ska ta upp? Blir tre blogginlägg i veckan för lite eller för mycket att läsa om, vad tycker ni? Ni får jättegärna komma med input, idéer och tankar! Allt tas tacksamt emot!

Annars för er som inte följer mig på Instagram så bröt jag handleden på nyårsnatten och nu i tisdags blev det operation, där dom opererade in stift i min handled. Så jag har börjat nya året med starka värktabletter och en väldigt gnällig och plågad ton. Tyvärr är jag ju en person som när jag blir fysiskt sjuk verkligen kan konsten att självömka, haha, även fast jag jobbar på det och verkligen försöker bli bättre. Men det är något hos mig själv som jag verkligen inte uppskattar. Alla har vi ju något att jobba med. Men nu gör jag det mesta med fel hand och man inser när något sådant här händer att man verkligen tar saker för givet. Bara att smöra en smörgås.

Men skriv gärna i kommentarerna vad ni vill läsa mer om och hur ofta ni vill läsa min blogg och gärna vilka dagar det är mest troligt att ni kommer läsa. Kram på er så länge och ta hand om er!

Linnea Karlsen♥

Min vardag | | 5 kommentarer |

Vad vore jag utan er?

Jag har många gånger skrivit om att jag mår dåligt. Jag har delat med mig av det mörkaste i mitt liv, så som självmordsförsök och självhat. Ni har följt med på min eviga resa mellan toppar och dalar. För det är det. Som många av er redan vet så har jag sjukdomen bipolär och det är en livslång sjukdom men toppar, normalläge och dalar. Man kan med rätt stöd från anhöriga och sjukvård i kombination med rätt medicin vara stabil och ligga på ett normalläge under långa perioder av sitt liv.

Men ni har också följt med under de gånger där livet har varit bra och vardagen stabil och många av er som läser har stötta mig, gett kärlek och omtanke. Vilken jag är tusen gånger tacksam för. Ert stöd gjorde att jag vågade dela med mig om min våldtäkt (läs de inlägget här) och vågade stå upp för andra som inte vågar. Tusen tack! Det är lätt när man mår dåligt att glömma bort det lilla i livet. Jag märker alltid på mig själv efter en depressiv period att det är länge sen jag tittat upp mot himlen. Jag går med huvudet böjt och tittar varken på andra eller omgivningen. Vilket är synd, för man missar så himla mycket. Det är då man missar de små sakerna som normal gör en på lite bättre humör. Så här följer en lista på små saker som gör mig på bättre humör.

❤      Morgonkaffet som får hjärnan att rulla igång. Känslan av hur värmen sprider sig i bröstet

❤       Höstlöven, alla oändligt fina färger.

❤       Den där extra teskeden av honung som jag tar när jag ska dricka te.

❤       Vetskapen om att det kommer en dag (kanske bättre) imorgon.

❤       Min vita stickade kofta som värmer gott.

❤       Min favoritserie.

❤       Att mamma gör så otroligt god mat.

❤       Alla stjärnklara kvällar.

❤       När luften är så där krispig och kylig.

❤       Den där stunden varje kväll när jag gör ”kropps scanning”. En mentalövning jag fick lära mig under min period i DBT.

❤       Att jag får möjligheten att gå i bipolärgruppen och lära mig mer om min sjukdom.

Inspiration, Min vardag, Psykiskohälsa | Psynligt, aldrigensam, bipolar, bipolär, höst, lista, läsare, löv, psykisk ohälsa, psykiskohälsa, psykisksjukdom, psynligt, tack | | En kommentar |
Upp