Triggervaring

(null)

(null)

Hej mina kära!

Jag vet inte vad jag ska skriva. Första gången jag sitter här handfallen. Allt är liksom tomt. Det känns som att jag måste förklara mina impulser men det kan jag inte. Jag kan likso"m inte förklara ett nytt självmordsförsök. Senaste dygnet har varit kaotiskt minst sagt. MAVA. Motgift i droppform. EKG och hög puls. Massa kontroller av blodtryck och blodprover. Nu mår jag fysiskt bättre. Fortfarande trött efter alla mediciner. Annars bra. Psykiskt mår jag ännu sämre än innan. Ligger inlagd på psykiatrin på LPT för tillfället. Vi får se vad som händer imorgon. Ny dag nya tag.

Linnea Karlsen
Psykiskohälsa | aldrigensam, psykiskohälsa, psynligt | | 3 kommentarer |

Den ofiltrerade sanningen

(null)

(null)

Hej på er!

Hoppas att ni där ute är okej! Jag är inte okej. Jag ligger inlagd på PIVA - psykiatriska intensivvården. Vet inte om jag får komma in på den vanliga avdelningen idag, hoppas det. Jag ligger än en gång inlagd, det var min psykolog som rådde mig att åka in och söka hjälp även fast jag själv är av en annan mening. Jag har även vak vilket innebär att någon är med mig hela tiden. Jag får inte ens gå på toa själv utan måste sitta med öppen dörr. Jag blev även visiterad igår när jag kom in, fick klä av mig naken och ta på mig sjukhuskläder. Skötarna gick igenom alla mina saker och kläder och sen fick jag klä på mig mina vanliga kläder igen. Lite obehagligt faktiskt. Men så är det. 

Jag vet inte varför jag skriver det här. Kanske för att någon ska förstå bättre eller att sprida kunskap. Jag vet inte. Jag känner mig mest tom och orkeslös. Likgiltig. Även fast jag vill leva kommer det objudna tankar, hemska tankar. Jag vill egentligen leva, är livrädd för att dö. Och för vad som kommer efter döden. Men just nu ser jag bara mörker i tunneln. Hoppas jag snart ser ljuset. För jag står inte ut.

Linnea Karlsen
Psykiskohälsa | aldrigensam, psykiskohälsa, psynligt | | 8 kommentarer |

När tiden har sin gång

 
Hej på er!

Idag är det en glad och sprallig Linnea som sitter framför datorn, nästan lite barnsligt busig. Jag sitter och dricker min smoothie och pappa har precis hjälpt mig byta olja och oljefilter på min pärla. Pappa var också snäll och sulade om min bil till vinterdäck medan jag låg inne på sjukhuset. Tack pappa!

Klockan tio minuter över sex slog jag upp mina ögon och var klarvaken. Så jag en aning grusig i ögonen steg upp och drack mitt morgonkaffe tillsammans med mamma som också var vaken. Vid halv nio tiden åket alla utom J som fortfarande sov, in till stan och åt hotellfrukost, riktigt gott och mysigt. Jag inser som jag skriver att jag måste bli bättre på att fota min omgivning och vad jag gör. Idag ska vi i alla fall åka till mormor och morfar och äta lite köttsoppa förhoppningsvis är väl några kusiner där så man kan få pussa lite på dom. Eller ja dom flesta börjar bli så stora så pussar är inte så attraktivt längre. Det är på mina kusiner och gudbarn jag märker att jag börjar bli äldre, jag känner mig gammal. Det var ju nyss jag gungade dom gungan och bytte blöja på dom. Ja det är lustigt det där. När jag tittat tillbaka på mig själv för tre år sen, då var jag arton. Så liten jag var, så oerfaren och så mycket jag ännu inte upplevt. Och nu känns det som att jag upplevt allt och vet allt. Men om ytterligare tre år kommer jag säkert titta tillbaka på min tjugoettåriga jag och tänka ”så lite hon visste”. Men det är så det är, tiden har sin gång. Och det är väl så det ska vara?

Linnea Karlsen♥

Min vardag | | En kommentar |
Upp