Midsommar hemligheter

 

Hej!

Tänkte idag dela med mig av tio saker som ni kanske inte vet om mig.

·         Jag har under min livstid har jag brutit armen tre gånger, lårbenet en gång dessutom har jag tre kotkompressioner

·         Tills jag var fem år längtade jag så mycket efter ett småsyskon, när lillasyster väl kom så hatade jag henne

·         Jag har besökt Disney World i Paris

·         Samtidigt som jag är impulsiv är jag också väldigt rädd för saker

·         Jag gillar möss och ormar men avskyr spindlar

·         Jag har en dröm om att någon gång få organisera ett bröllop

·         Om jag inte jobbar med teater eller som sjuksköterska i framtiden vill jag starta eget och jobba som eventplanerare

·         Jag är fruktansvärt allergisk mot kaviar

·         Jag har som mål att någon gång få ge ut en novellsamling eller ge ut en roman

·         Jag har aldrig haft migrän och kan inte föreställa mig hur jobbigt det är. Speciellt eftersom att ha ont i huvudet är något av det värsta jag vet

Linnea Karlsen♥

Min vardag | | En kommentar |

Jag lämnar Luleå

 

Hej på er!

För er som inte vet det är det bara två nätter kvar i Luleå. Sen tar jag min packning, lilla Volvo och beger mig ned till Småland för att på lördag börja jobba på High Chaparral i två månader. Jag vet inte hur uppdateringen kommer bli men förhoppningsvis kommer jag finna tid för att hålla er uppdaterad. Det känns som att jag får en nystart, träffa massa nya härliga människor och kanske finna vänner för livet. En hel del arbetslivserfarenhet och troligtvis ha en fantastisk tid. Jag trodde aldrig när jag satt där i december och ansökte att just jag skulle få möjligheten att jobba där. I februari hade jag telefonintervju och jag fick jobbet i mars. I maj var jag och mamma ned för att jag hade utbildningsdag, då kändes det så overkligt som om det aldrig skulle hända. Men nu sitter jag här och det är mindre än fyrtioåtta timmar kvar till jag åker. Fortfarande helt overkligt. Svårt att greppa trots att jag har inhandlat massa grejer jag ska ha med mig och ena resväskan är färdigpackad. Jag fylls av en sådan lyckokänsla när jag tänker på vad jag kommer vara med om. Alla spännande saker och alla nya människor. Helt otroligt, jag spricker! Om ni vill följa mig resa och se fler bilder från min vardag gör ni det enklast här, alltså på Instagram.

Jag hoppas ni får en fin fortsättning på kvällen eller om du läser det här imorgon, en bra dag!

Linnea Karlsen♥

 
Min vardag | | 2 kommentarer |

Att leva med en våldtäkt i ryggen

 

Hej på er!

Snart är det ett år sen mitt liv förändrades totalt.  Jag var med om en våldtäkt. Det går inte beskriva för någon som inte varit utsatt själv. Skammen, rädslan och hur allt tappar gnistan. Så var det för mig. Jag låste in mina känslor och vågade inte tänka på våldtäkten, fast det var det ända jag tänkte på. Alla minnen, dofter, hur hans äckliga händer rörde vid min kropp och hur skammen fick mig att vilja dö. Än idag plågas jag av flashbacks, när något tillexempel luktar som det gjorde den natten. Då kommer det över mig allt som hände. Som en stor våg som sköljer över mig och uppslukar all min tankekraft. Våldtäkten fick som efterföljd två självmordsförsök, flera inläggningar på psykavdelningen och jag skadade mig på flera sätt. Allt för att slippa undan verkligheten och alla känslor. Jag kunde knappt sova om nätterna och när jag väl sov drömde jag om våldtäkten, hur jag blev jagad och hur han dödade mig. När polisen la ned min överklagan rämnade min värld. Jag hade hoppats att det fanns en rättvisa i rättssystemet men icke. Jag blev väldigt snabbt efter våldtäkten diagnostiserad med PTSD, och efter jul bestämde jag mig för att jag inte längre ville leva med skammen och rädslan. Jag ville bli fri från att ständigt tänka på det som plågade mig mest.

Jag valde att gå en behandling som går ut på att exponera sig för det man är rädd, ett sätt att lära sig leva med alla minnen. Det var inte lätt, långt ifrån. Att utsätta sig för det man är mest rädd för. Tänka på och återuppleva minnena. Men med tiden gick det lättare. Det blir aldrig bra, aldrig bra. Det är något man får lära sig att leva med men det blir lättare. Jag är inte längre självmordsbenägen och jag har längre inte tankar på att skada mig. Men vissa dagar är det tungt, så tungt att jag ibland inte orkar. Men det gör jag, jag reser mig upp, borstar bort dammet och plåstrar om skrubbsåren. Jag kämpar, jag har bestämt mig för att inte låta han vinna. Jag tänker inte ge han den njutningen.

Att vara med om en våldtäkt är fruktansvärt. Det går som sagt inte att beskriva. Men jag har trots att det knappt gått ett år lärt mig leva med de sår jag fått. Det finns för mig inte längre något alternativ än att fortsätta kämpa. Att han inte blev straffad, eller ens dömd är fruktansvärt. Jag blir så obeskrivligt arg när jag tänker på vad han kan komma att göra med andra tjejer. Att han är fri medan jag sitter i ett fängelse. Trots att våldtäkten har för med sig så mycket ont kan jag med facit i hand säga att jag har aldrig har varit så fylld med kämpar glöd. En glöd för att kämpa för kvinnors rätt i samhället, en glöd för att förändra den orättvisa som finns när det kommer till våldsbrott mot kvinnor, och en glöd att stötta och kämpa för andra kvinnor. Om det är något jag har bestämt mig för så är det att kämpa för mig själv och andra kvinnor. För att få någon slags upprättelse i detta fruktansvärt sjuka samhälle fyllt av kvinnohat.

Linnea Karlsen♥

Min vardag, Psykiskohälsa | | 3 kommentarer |
Upp