Saknade vän

I somras tog en vän till mig livet av sig. Jag lärde känna henne på DBT – behandlingen jag gick på då. En väldigt blyg och försiktig tjej som inte sa så mycket. Men något hos henne fick mig att fastna för henne. Jag tog kontakt med henne på sociala medier och vi började genast läsa varandras bloggar, följa varan och kommentera inläggen vi skrev. Vi stöttade varan i våra psykiska åkommor. Sen bestämde hon för att avsluta sitt liv. Få slut på lidandet. Hennes val. Jag vill verkligen inte gå in på varför eller hur hon tog sitt liv. Det hör inte till saken. Jag önskar jag kunnat närvara på hennes begravning men då befann jag mig i Småland i full fart med jobb, vänner och fest.

När jag går tillbaka in på hennes gamla bloggadress får jag tårar i ögonen. Det hade kunnat vara jag. Jag vill verkligen hedra henne i detta inlägg, väljer bild med omsorg och väger mina ord noga. Jag är ledsen att du försvann från så mångas liv men jag vet att du mår bra nu, att alla dina ärr har läkt. Jag vet att du inte är ledsen längre, att du är på ett bättre ställe. Jag är även ledsen för att jag aldrig han ta den där fikan med dig eller lära känna dig så bra som jag önskat. Så det här inlägget är till dig, för att du var fantastisk, en glädjespridare och hade en kämpar glöd jag sällan stöter på. Din tid rann ut och du tog dina farväl.

Jag minns ditt sista meddelande till mig glasklart. ”Kämpa på, ge aldrig upp. Det blir bättre <3”

Jag låter resten vara osagt, men du är älskad och saknad av många fler än du tror.

Linnea Karlsen♥

Psykiskohälsa | |
#1 - - Moster:

Jag blir alldeles tårögd när jag läser ditt inlägg ❤

Upp