När tiden har sin gång
Idag är det en glad och sprallig Linnea som sitter framför datorn, nästan lite barnsligt busig. Jag sitter och dricker min smoothie och pappa har precis hjälpt mig byta olja och oljefilter på min pärla. Pappa var också snäll och sulade om min bil till vinterdäck medan jag låg inne på sjukhuset. Tack pappa!
Klockan tio minuter över sex slog jag upp mina ögon och var klarvaken. Så jag en aning grusig i ögonen steg upp och drack mitt morgonkaffe tillsammans med mamma som också var vaken. Vid halv nio tiden åket alla utom J som fortfarande sov, in till stan och åt hotellfrukost, riktigt gott och mysigt. Jag inser som jag skriver att jag måste bli bättre på att fota min omgivning och vad jag gör. Idag ska vi i alla fall åka till mormor och morfar och äta lite köttsoppa förhoppningsvis är väl några kusiner där så man kan få pussa lite på dom. Eller ja dom flesta börjar bli så stora så pussar är inte så attraktivt längre. Det är på mina kusiner och gudbarn jag märker att jag börjar bli äldre, jag känner mig gammal. Det var ju nyss jag gungade dom gungan och bytte blöja på dom. Ja det är lustigt det där. När jag tittat tillbaka på mig själv för tre år sen, då var jag arton. Så liten jag var, så oerfaren och så mycket jag ännu inte upplevt. Och nu känns det som att jag upplevt allt och vet allt. Men om ytterligare tre år kommer jag säkert titta tillbaka på min tjugoettåriga jag och tänka ”så lite hon visste”. Men det är så det är, tiden har sin gång. Och det är väl så det ska vara?
Linnea Karlsen♥
skriven
Välkommen!❤