Gymnasiet var inte min grej

Hej på er mina kära!

Jag vill börja med att skriva att min mamma mår mycket bättre nu känner sig hyfsat återställd med undantag för trötthet efter tian. Men så oroliga vi i familjen var för henne. Tack för alla fina kommentarer, det värmer i mitt hjärta.

I fredags har skolan varit igång i fem hela veckor och det känns som att tiden bara flyger iväg. För tillfället pluggar jag historia och imorgon kikar naturkunskap två igång. Det känns helt sjukt och otroligt att jag till våren blir klar med gymnasiet. Som jag har slitit och så mycket tårar och svett som ligger bakom allt hittills. Jag längtar så efter att ha mitt examensbevis i handen. Visst gymnasiet var roligt, men bara första året. Men jag är inte skapt för att gå på massa lektioner, hålla reda på flera skoluppgifter och samtidigt ha ett normalt fungerande socialt liv. Och framförallt ett fungerande psyke. Nä gymnasiet var aldrig min grej och jag skäms verkligen inte att jag hoppade av gymnasiet två månader innan studenten. Jag är mer stolt att jag följde min magkänsla och inte lyssnade på lärarna och rektorn som ville att jag skulle gå om trean. Jag gjorde helt enkelt som jag själv ville och brydde mig inte om vad andra sa. Jag är idag glad att jag för en gångs skull lyssnade på mig själv och gjorde som jag ville. Gymnasiet höll på att ta knäcken på mig. Jag har haft några av mina värsta depressiva perioder under gymnasiet. Att vara halvtids sjukskriven från skolan ändå gå i skolan på heltid, ha ett socialt liv och engagera mig i det jag gillar att göra fungerade inte. Det var en ekvation som inte gick ihop. Men jag krigade på, gjorde det jag orkade och tillslut kändes allt jag gjorde som ett stort nederlag. Att må dåligt och ha prestationsångest är ingen bra kombination. Speciellt när jag innerst inne visste att jag kunde ha presterat bättre bara jag inte mådde dåligt. Det tog knäcken på mig. Så jag hoppade av, tog en paus från gymnasiet och beslöt mig senare för att plugga på vuxenutbildningen på distans. Ett av de bättre beslut jag har fattat i livet.

Linnea Karlsen♥

Min vardag, Psykiskohälsa | |
#1 - - Anonym:

Stå på dig duktiga du!/ mormor

Svar: Tack!
Linnea Karlsen

Upp