Den ofiltrerade sanningen
Hej på er!
Hoppas att ni där ute är okej! Jag är inte okej. Jag ligger inlagd på PIVA - psykiatriska intensivvården. Vet inte om jag får komma in på den vanliga avdelningen idag, hoppas det. Jag ligger än en gång inlagd, det var min psykolog som rådde
mig att åka in och söka hjälp även fast jag själv är av en annan mening. Jag har även vak vilket innebär att någon är med mig hela tiden. Jag får inte ens gå på toa själv utan måste sitta med öppen dörr. Jag blev även visiterad igår när jag kom in,
fick klä av mig naken och ta på mig sjukhuskläder. Skötarna gick igenom alla mina saker och kläder och sen fick jag klä på mig mina vanliga kläder igen. Lite obehagligt faktiskt. Men så är det.
Jag vet inte varför jag skriver det här. Kanske för att någon ska förstå bättre eller att sprida kunskap. Jag vet inte. Jag känner mig mest tom och orkeslös. Likgiltig. Även fast jag vill leva kommer det objudna tankar, hemska tankar. Jag vill egentligen
leva, är livrädd för att dö. Och för vad som kommer efter döden. Men just nu ser jag bara mörker i tunneln. Hoppas jag snart ser ljuset. För jag står inte ut.
Linnea Karlsen
skriven
Be dom kolla b12