Vilda western

En bild från 4th of July
 
En mysig kväll på indianön med massa dans och pilbåge
 
En av mina två uppsättningar av arbetskläder.
 
Mina älskade och dö tokiga föräldrar när de var på besök.
 
Hej på er mina kära!
 
Nu är det länge sedan sist vi hördes av. Vissa av er kanske undrar vart jag har hållit hus hela sommaren och det tänkte jag nu berätta för er. Jag fick ju ett säsongsjobb på High Chaparral nere i Småland i mars. Så det är nere i de småländska skogarna jag har hållit hus. Jag bor i ett av många personalboenden som ligger på H, det vill säga att jag har ungefär en minut till jobbet.
För er som inte vet vad HC är för något ska jag dra en kort summering. High Chaparral är en temapark, där allt utspelar sig på1870-talet. Det finns många olika teatershower, butiker och andra aktiviteter. Här kastas man rakt in i vilda western, all personal går tidsenligt klädd. Här kan man möta bröderna Dalton och Lucky Luke, mystiska indianer som dansar och en mängd med cowboys och cowgirls. Med andra ord ett otroligt spännande och händelserikt jobb.
Jag har fått en mängd nya vänner och bekanta och många är dom jag kommer sakna! Tyvärr är denna tid snart över och jag längtar redan till nästa sommar. Det känns så vemodigt. Samtidigt som jag saknar alla där hemma och vill sova i min egen säng så kommer jag sakna alla människor här, atmosfären och alla upptåg och påhitt. Alla tidiga förmiddagar när man känner stress över det få timmars sömn man fått, alla sena nätter då vi dansat till spansk musik och alla givande och intensiva arbetsdagarna. Så vad har jag då jobbat med? Min grundposition har varit i entrén där jag välkomnat och tagit betalt av gäster, här känner jag mig som hemma. Men jag har även hoppat in och jobbat extra på motellet som finns i anslutning till parken, där har arbetsuppgifterna varit många och utmanande.
Nog om mig och min sommarbubbla. Nu är jag förhoppningsvis tillbaka som vanligt och snart börjar rutinerna och skolan om. Jag har bara två ynka veckor kvar här på HC och jag räknar dagarna med stort vemod.
 
Linnea Karlsen

Kommentera här: