Att säga hejdå
Igår var en jobbig dag. Vi i familjen sa hejdå till vår älakade katt Azzar, 8 år. Han började bete sig konstigt i början på veckan, sen blev det bara värre och värre. Mamma kände redan då att han hade en liten knöl i magen och han ville inte att
man strök han på magen. Igår valde vi att ta bort han så han slapp lida mer. Det skar verkligen i hjärtat när han bara låg och kved, orkade inte äta eller dricka och kunde knappt gå.
Det känns tomt utan en katt som jämt vill sitta i knät, tigger att vi ska slå på vattenkranen i toan så han kan dricka sitt rinnande vatten och som älskar sås gjord på grädde. Känns orättvist eftersom han var så fin och snäll. Men nu är han borta
och det som känns skönt är att han inte lider mer.