Direkt från psykiatrin
Hej min kära!
Jag hoppas alla ni mår bättre än mig just nu. Jag är inte på topp. Jag åkte in på akutpsykiatrin i helgen och jag bad om att bli inlagd i allafall en natt då jag med handen på hjärtat inte riktigt litar på mig själv för tillfället. Vilket känns tungt. Jag har inte varit så här dålig sen i november förra året, vilket klart känns som ett bakslag. Men jag är på rätt plats. Igår hade jag möte med överkläkaren och för en gångs skull blir jag lyssnad på, blir tagen på allvar. Vilket känns tryggt. Dom har satt in en ny medicin och förhoppningsvis ändrar dom mer i min medicinering. Läkaren nämnde i förbifarten Litium. Vilket jag hoppas på.
Allt jag vill nu är att bli stabilare så jag får komma hem och krama om de jag älskar. Jag saknar dom så mycket. Trots att jag bara har spenderat två nätter här känns det redan som en evighet. Tiden kryper fram och man räknar ständigt minuter eller timmar till mat, medicin eller rökpaus. Det finns inte mycket att sysselsätta sig här med så tyvärr blir det mycket ältande och grubblerier. Vilket inte är till de positiva. Men jag försöker tänka positivt och ta en dag i taget.
Hoppas alla ni mår bra och glöm inte att ta hand om dig själv och de du älskar!
Linnea Karlsen
skriven
Du är en fantastisk person, en inspiration! Att följa dig ger människor styrka! Jag beundrar att du, i allt mörker, resonerar så klokt och tålmodigt. Jag vet att många drömmer sig tillbaka till tjugoårsåldern men själv gör jag absolut inte det. Det var så mycket känslor, så mycket ångest. Jag önskar att ditt 38-åriga jag kunde besöka dig just nu och berätta för dig att saker blir så mycket bättre med åldern. Känslorna stabiliserar sig, ångesten vägs upp av de goda sakerna i livet. Desperationen lättar. Man lär känna sig själv, sina triggers. Håll ut, tjejen! <3