Äntligen hemma

 
Hej på er!

Detta inlägg har en triggervarning!

Nu har jag spenderat ett dygn hemma, vilket känns skönt och läskigt. Skönt för att det är hemma, en trygg plats, egen säng och min familj. Läskigt för att jag är som skörast vid utskrivning, har i alla fall varit det de tidigare gångerna jag har legat inlagd på psykiatrin. Det är då som det flesta av mina självmordsförsök har ägt rum. Jag vet inte varför men det finns säkert en psykologisk förklaring. Men jag tänker bryta den trenden, inte låta impulserna styra utan vända andra kinden till. Vara stark och ta mig igenom det här. Jag vill aldrig igen utsätta mina nära och kära för ytterligare ett försök, man vet aldrig nästa gång kanske jag skulle ha lyckats. Jag kommer absolut inte göra ett försök till, jag vill leva, få det mesta ut av livet och leva länge.

För övrigt har jag fått två nya mediciner, var av en av dom ger riktigt obehagliga biverkningar. Jag tappar matlusten i perioder, mår illa, får kraftiga skakningar och förhöjd puls. Jag har idag varit i kontakt med psykiatrin och skötaren jag pratade med skulle rådgöra med en läkare och sedan återkoppla. Men den andra medicinen Litium är jag positiv till, bara dom ställer in rätt dos. Sen följer en period med täta provtagningar och kontroller för att Litium kan slå hårt på njurarna, för att kolla så Litium nivån håller sig på rätt plats. I övrigt har det inte hänt många knop. Jag är sjukskriven nu en period och tänker mest försöka ta hand om mig själv så jag kan komma tillbaka till skolan med full kraft. Hoppas ni mår bra och glöm inte att ta hand om varandra!

Linnea Karlsen♥

1 Anonym:

skriven

Kan förstå att det känns både skönt och läskigt men jag tror på dig ❤ Kram / moster

Svar: Tack, kram <3
Linnea Karlsen

Kommentera här: