Tack Linnea

I natt vaknade jag kallsvettig och med bultande hjärta, jag hade drömt något. Den fysiska reaktionen av drömmen satte igång en panikångestattack. Min första på flera månader. Det kommer alltid lika plötsligt, lika chockartat och främmande när det går en tid emellan. Attacken varade 40 minuter vilket är otroligt länge för att vara mig. Efteråt kunde jag inte komma till ro, inte sova och jag kände mig helt tom. Jag låg vaken några timmar och tillslut somnade jag av utmattning. Det slår mig så här dagen efter att jag har kommit långt. Trots att panikångesten kom plötsligt, kunde jag trots att det var längesen hantera den utan att bryta ihop total eller skada mig. Som jag gjorde för några år sedan när det var det ända sättet att hantera det på. Så idag ägnar jag mig själv ett tack för alla oändligt många timmar i terapi, alla ångetvågor jag ridit ut, alla salta tårar, många oförstående läkare och min finaste och bästa psykolog Eva. Vad hade jag inte gjort om inte hon hade hjälpt mig och trott på mig när ingen annan gjorde det men framför allt tack Linnea för att du står ut med dig själv varje dag och för att du är så jäkla stark♥

Kommentera här: