Jag är som blomman som växer i motvind

 

Hej allihopa!

Jag är precis hemkommen från mormor och morfar där vi åt middag och drack kaffe. Det var mysigt. Jag har de senaste dagarna känt mig oerhört nedstämd och deppig. Trots att jag har mycket att se fram emot och börjar skolan imorgon så känner jag mig nere och orkeslös. Vi får hoppas att det vänder och att jag får en god nattsömn.  De två senaste nätterna har jag sovit jätte dåligt trots sömnmedicin och jag har sovit länge och oroligt. Jag har även haft extremt svårt att vakna. Det känns som ett litet bakslag att sömnen har kommit i kläm igen och att jag sover så dåligt trots medicin. Medicinen som jag tar heter Theralen och den brukar hjälpa mig jättebra, och jag brukar bli trött och måste sova. Men både igår och förrgår har jag varit trött när jag har lagt mig och sen när jag ligger i sängen så är jag extremt trött men det är som att hjärnan går på högvarv. Jag kommer inte till ro och tankarna bara svischar förbi som blixtar i huvudet, jag känner mig spänd i kroppen och vill mest gråta för att jag inte kan somna fast jag är extremt trött. Oftast somnar jag av ren utmattning.

Nog om min sömn, men jag tänker ofta så att jag är en blomma som växer i motvind. Och att det är tufft och kämpigt att växa upp så blomman måste anstränga sig mycket för att rötterna ska få fäste och kunna blomma ut. Det positiva i det är att blomman måste anstränga sig mer än andra och då blir stammen allteftersom hårdare och starkare och klarar av olika väder och vind. Jag ser det som att jag är den lilla blomman som kämpar och stretar. Och jag hoppas att det blir så i slutändan att jag är okrossbar och starkare än någonsin.

Linnea♥

 

Min vardag, Psykiskohälsa | |
#1 - - Linnéa:

Så fint skrivet :)

Svar: Åh tack så mycket!
Linnea Karlsen

#2 - - Anonym:

Tack för besöket! Ja du är som blomman som tränger sig genom asfalten. Den är oerhört stark och vacker! Älskar dig/mormor

Svar: Tack mommo <3
Linnea Karlsen

Upp