Imorgon är jag stark

Imorgon är jag stark igen. Idag började väldigt bra men nu, precis nu sköljde ångesten över mig. Jag går med mina kompisar i fån ett fik, där vi har suttit och pratat om allt mellan himmel och jord, när vi går där i fån får jag en klump i magen. Det börjar göra riktigt ont i magen och jag känner att ångest vågen börjar komma. När vi kommer fram till skolan går jag in på toaletten och allt jag ser i spegeln är bara fel. Jag dricker lite vatten och försöker lugna mig. Och nu sitter jag här i början på lektionen, har ont i magen och tryckande ångest över bröstet.

Föresten fick jag en anonym komentar som jag skulle vilja svara på. Frågan handlade om att denne anonyma person påstår att jag skriver om mitt psykiska mående för att jag vill ha uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om mig. Men då vill jag tala om för denna person att nej jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Det är inte därför jag skriver om psykisk ohälsa och om hur jag mår och min historia. Jag skriver för att kunna hjälpa, berätta för andra och krossa alla fördommar om psykisk ohälsa. För kan jag hjälpa en enda person att inte känna sig ensam, känna sig utanför eller känna att den personen är bra som hen är så känner jag mig glad. Att hjälpa andra och inspirera andra är något jag blir glad av och gör mig lycklig.

Min vardag | |
#1 - - Maria :

haahahahahah vilka jävla ägg det finns :):):) keep on doing your thing, känns bra att relatera till någon när jag själv ligger hemma utan förmågan att kunna gå utanför dörren liksom!

Upp